2003.07.28 :: i sleep by the door

Det var först när jag gick ut på balkongen som jag märkte att det regnade. Jag satte mig ner där och begrundade livet medan jag åt maten och drack drycken. Inifrån rummet ljöd musiken. Efter ett tag såg jag resterna av brustabletten mot huvudvärk som fortfarande satt fast på insidan av glaset. Det var över en vecka sedan.

Det är över en vecka sedan jag stängde balkongdörren. Det är över en vecka sedan jag sov i sängen.

Det regnar fortfarande. Men det är knappt att det märks. Ljudet är vilsamt. Ögonen söker något att fästa blicken på. Det är lite liv på gården. Vi har körsbärsträd. Här bor vi i våra lådor och jag saknar något precis som de. Jag flagar fortfarande. Det är snart två veckor sedan.

Det är två veckor sedan jag åkte hem. Det är nästan två veckor sedan badet. Det är nästan två veckor sedan jag blev halv.

Nu har jag full kontroll. Ingenting överraskar mig. Allt är lika tråkigt och ångestframkallande. Men jag har kontroll. Jag har inget att se fram mot. Inget kommer få mig ur balans. Ingenting kommer få mig att dela upp mina tankar och känslor i två olika fack. Det är kontroll. Det är snart två månader sedan.

Det är snart två månader sedan jag var sjuk av oro. Det är nästan två månader sedan jag började misstänka vad som var på väg att hända.

Jag är så glad för tiden som varit. Jag skäms lite för vad jag skrev de där dagarna när jag rasade. Men det finns förklaringar bakom. Och det var precis som jag kände då. Jag är glad att jag bestämde mig för att skriva ner det.

Regnet har uppehåll.